Rosenryttarna

Inga fler inlägg från mig

2010-01-16T18:48:00.002+01:00

Den som vill följa Trixi gör det istället här:

Blogg: http://ar.trixinova.se/

Hemsida: http://trixinova.se/

Trixis bildsida: http://pics.trixinova.se/

/Karina

Babyfärger

2010-01-06T19:27:00.007+01:00

Kallt ute. Himlen är ljust blå och ljust rosa, riktiga babyfärger. Det innebär också att det är kallt ute. Riktigt kallt. Man kan inte vara klok som tar en ridtur i skogen när det är -20. Men det var precis vad vi gjorde. Leo, Mirran, Sylvester och Trixi fick en promenad i skogen idag. Nöjd, men frusen, somnade jag i soffan när jag kom hem.

Ser fram emot träningen på lördag. Jag har inte ridit akademiskt, annat än något enstaka pass på ridplanen, under hela julledigheten. Sedan brunstar hästen så hon har svårt att "sätta sig". Men det kommer säkert att finnas något vi kan träna på. Så, trots kyla och brunst så ser jag fram emot träningen på lördag!

/Karina

Bara lite livrädd...

2010-01-02T19:00:00.001+01:00

Vi har varit duktiga på att hålla spåren i skogen öppna. Det har kommit mycket snö de senaste veckorna så hästarna har haft lite att jobba med. Leo har gått först, han har spårat så har Trixi fått komma efter och "bredda"...

De nya ägarna har kommit på plats och hästarna har fått nya hästkompisar. Vilket innebär att vi fått nya stallkompisar. Vi har ridit ut tillsammans med Susanne och Sylvester några gånger och han är också bra på att spåra. När vi red ut idag så fick jag för mig att jag skulle rida barbacka med grimma. Fortsätter på temat "Mod-2009". När jag skulle sitta upp var jag bara "lite livrädd". Det gick så klart mycket bra då min häst är otroligt snäll. Kan vara så också att hon helt enkelt inte kan hitta på bus då det bara finns ett spår att välja. Det var mer jobbigt för mina ben då hästen knuffar en fram och tillbaks när man inte har sadel.

En bra dag!

/Karina

Ledarskapsprov

2009-12-19T16:19:00.001+01:00

Under tiden som gården genomgår ägarskifte saknar våra hästar sällskap av andra hästar i hagarna runtomkring.
Den lilla flocken på två, som numera gudskelov kan stå tillsammans, är tightare än någonsin och att bli lämnad ensam i hagen är stundom inget problem, stundom kraftigt impopulärt.... speciellt från Leos sida idag då Karina tog in Trixi i stallet. Han blev rent ut sagt tokförbannad, riktade sin upprördhet mot sin matte och valde att sätta mitt ledarskap på prov.
Min egen teori till att detta beteende uppstår ibland är att jag tyvärr inte har förmånen att bo tillsammans med min häst och umgås med honom så ofta som jag skulle önska.
De få gånger det numera händer är nämligen alltid då jag haft ersättare och inte träffat honom på två dagar.
Om man träffar sin "chef" för sällan tappar man ibland respekten för honom/henne.
Och jag förstår honom. En bra chef är inte bara lugn, tydlig och konsekvent. En bra chef är även närvarande och synlig.

För en tid sedan hade jag blivit rädd och skyndat mig att ta in hästen för att göra honom till lags, sadlat på och gett mig ut i skogen med en upprörd och respektlös häst som fortsatt att testa och bråka med mig på ryggen.
Livsfarligt!

Men jag är inte samma människa idag.
Idag vet jag hur jag ska tackla situationen och jag vet att jag måste ta diskussionen direkt.
Dessutom välkomnar jag konstigt nog dagar när det blir så här, eftersom det ger mig möjlighet att träna på att befästa mitt ledarskap.

Så istället för att skynda in på darriga ben och låta honom leda sig in i stallet tog jag ett grimskaft, ställde mig mitt i hagen och började med att njuta av hur vacker min häst är då han rör sig, passade även på att fota lite och lät honom tramsa på.

Sedan drev jag honom, bort från mig och runt mig. Då han kom mot mig med högt huvud skickade jag iväg honom på nytt, lugn och tydlig i min kommunikation med ett enkelt budskap. "Jag är lugn och trygg, jag bestämmer men du får inte vara med mig om du beter dig som en barnunge".
Efter 10 minuter travade han på en liten volt runt mig, ögon och öron med fokus på mig, slickade sig om munnen och bad att få komma till mig.
Gott uppförande som belönas med umgänge, kli på halsen och att få komma med mig in i stallet.

Den efterföljade skogsturen blev därefter lugn och behaglig, helt och hållet på långa tyglar.
Det enda missödet var att jag tappade vanten när jag skulle fota Trixi.
Var tvungen att sitta av och höll på att inte komma upp i sadeln igen. Smidigheten i att svinga sig upp i en sadel med 17 lager kläder är minimal.
Som tur är finns det gott om stenar i skogen att anväda som uppsittningspall. :-)

En mycket bra dag, tyckte både Karina, jag och våra hästar.

/Maria

En egen variant av join-up

2009-12-02T21:36:00.002+01:00

Tog ut Trixi på ridplanen för ett litet pass från marken idag. På med repgrimma och ledrepet. Strök först över henne med handen, även i munnen, på båda sidor. Strök sedan med ledrepet, även det på båda sidor. Hon lyfter även benen med hjälp av repet. Jag kan även föra hennes huvud bort från mig när jag står framför henne. Tog sedan några ledövningar. Vända bakdelen, vända framdelen och vända så jag byter ledsida. Mycket bra.

Fick henne att gå runt mig i båda varven. Men volten är mycket mindre då hon ska ha sitt blinda öga ut från mig. Hon litar inte riktigt på att hon har hela ridplanen till sitt förfogande. Lyckades få henne att byta varv genom att ta in henne mot mitten och sedan ut i den nya varvet. Det gick sådär...

Jag hade sedan tänkt rida lite med repgrimman. (Bra träning för den akademiska ridningen då man snabbt upptäcker om man inte har koll på skolor och voltspår. Kan varmt rekommenderas emellanåt!) Jag fick för mig att jag skulle släppa henne lös istället. Hon sprang då direkt till grinden och ville gå hem. Nähä, skulle inte tro det, sa jag. Gick mot grinden och körde bort henne. Det var då jag upptäckte vår egen lilla variant av join-up. En fin trav runt ridplanen, vad hon är vacker när hon tar ut steget! Varje gång hon kom till mig, men inte ville komma fram till mig och lyssna på mig så körde jag bort henne. Fortfarande en underbart härlig trav, blandat med en lite knaggligare galopp. Och blåste gjorde hon, det lät som värsta skogshuggaren drar timmerstockar. Stora timmerstockar.

Till slut kände hon att hon nog ville vara med tanten, då kom hon närmare och stog lugnt. Blåsandet hade slutat och hon lyssnade på mig som hon "oftast" gör. Berömde och så gick till stallet för lite godis.

En bra dag!

/Karina

Det snöar!

2009-11-08T14:23:00.008+01:00

Första träningen i höst som har gått BRA! Hästen börjar komma tillbaks, om inte till sin gamla form så en bit på väg i alla fall. Bad Lena att få jobba med grunderna då jag känner att det är mycket som fattas i min ridning. Fick rida på volten, öppna och övergångar till trav. Tänk så mycket enklare det blir att fatta trav när man sitter lugnt och stilla... Lite knöligt för hästen då snön fastnade i hovarna, men mycket nöjd med träningsdagen.

/Karina

Kursdag i blötsnö

2009-11-07T21:55:00.001+01:00

Årets näst sista kursdag har avverkats i ymnigt snöfall.
Leo skötte sig fint trots att den blöta snön skapade styltor under hans hovar.
Hade lånat med mig en sadel som jag hittat på blocket. Den var verkligen jättefin men aningen för stor för Leo så jag vågar inte chansa på att köpa den.
Akademiska sadlar är dyra och det är svårt att hitta den perfekta så det är ändå bra att få testa olika storlekar och modeller innan man bestämmer sig.

Lite bilder från dagen:

---> Snön gör bilderna suddiga.

---> In i diagonalsluta och skrittpiruett.

---> Hellre galopp än trav.

---> Leo lutar inåt i trav på volt.

---> Det blir roliga maneffekter när man fotar skolgalopp.

/Maria

Det kliar!!!

2009-11-05T16:57:00.005+01:00

Pälsbytardags. Hela hästkroppen kliar. Då kan man lätt få mer än man tänkt sig när det gäller energi... (Se sista bilden.)

/Karina

Galoppbilder

2009-11-01T16:06:00.001+01:00

Bilder från dagen. Sara fotade och fick fartfyllda bilder på Leo och mig som är svårt att få med en vanlig digitalkamera.
Tack Lillasyster! :-)

---> Hej, hej... vill du va med mig?

---> En ödmjuk uppsyn.

---> Uppvärmning.

---> Koncentrerad vänsteröppna.

---> Tramp...

----> ... som gärna blir galopp.

---> Leo börjar förstå att han ska lyfta diagonalt.

---> Galopp i galopp-hörnet.

---> Leo undrar vart Trixi for.

---> Bakbensmusklerna får jobba.

---> Tjohoo, samlade bakben är för fjollhästar.

---> "Tack Leo, för ett roligt pass". "Vars är karamellen?"

---> Puss, puss!

/Maria

Skalle-Per

2009-10-28T21:17:00.002+01:00

Min häst har börjat byta till vinterpäls. Hon håller hårt i sina kära strån. Ända tills det är dags att byta kostym. Då ger hon sig på konststycket att byta alla hår. Samtidigt. Därav hennes smeknamn just nu, Skalle-Per.

Började optimisktiskt med att borsta henne. Det bara sprutar hår. Hamnar i näsan. På kläderna. Mest i näsan. Sedan tog jag ryktstenen. Mycket effektivt. Ser ut som man rakat en katt i stallet. Efter borstningen stog jag ändå en lång stund och plockade päls från hennes hals. Skalle-Per. Men snart är den här, den lurviga, mumsiga vinterpälsen. Då ska hon få tillbaks sitt rätta namn, Lilla Hjärtat. Vi stackars människor som inte besitter förmågan att byta päls efter årstiderna får ta fram ett extra par långkalsonger. För nu är vintern här. Det säger min häst.

/Karina

Det är roligt att ha häst...

2009-10-27T21:46:00.004+01:00

... ibland får man rida också...

Satt på ett kvällsmöte på jobbet och fick ett sms av min stallkompis Maria. Ring mig, din häst har varit på rymmen idag. Jaha. Närmare hjärtinfarkt smög jag ut från mötet och ringde. Någonstans har Lilla Hjärtat krupit ur hagen. Hon lämnar inte gården på sina små utanför-hagen-promenader, men man hinner som sagt få en chock. Så efter mötet stoppade jag snabbt i mig lite mat och åkte till stallet för att kolla var "brottet" på strömmen är för att börja laga. Det är mörkt nu på kvällen. Dessutom strilade ett stilla regn. Åter till det fantastiska med att ha häst, ibland får man rida också.

Nu är strömmen tillbaks i hennes hage och hon står och mumsar på sitt kvällshö. Tills det är dags för nästa äventyr och hon blir sugen på att träffa killarna i den andra hagen. Då kommer hon att krypa igenom tråden och ställa kosan österut. Dvs 5 meter österut. I den hage där Zem och Mosse går.

Ska göra mig klar för kvällen och förhoppningsvis sova några timmar. Kanske drömma om en "gammal och trött" häst som håller sig i sin hage.

/Karina

Snö

2009-10-24T14:58:00.000+02:00

Jag hade bett om frost och vit, fluffig, ren snö. Den vita fluffiga och rena snön kom i går kväll, dock utan frost så geggan finns kvar under snön. Dock lyser det upp en hel del för stunden iallafall. Och känner jag Norrland rätt så är det inte sista snön vi får i år.

Leos träningsvecka som varit har ägnats åt mycket akademisk ridning. (Upplyst ridbana är fantastiskt på hösten.) En hel del energiskt flams som i torsdags faktiskt slutade med ett par riktigt fina och kontrollerade galoppsteg.
Men när helgen kommer är det konditionsträning som gäller så då blir det att spänna för rockarden.
Roligt, tycker både Leo och jag.
Och jag slås av häpnad hur lättränad han är. Rundan som vi knatade runt på 1 timme och en kvart förra året i mestadels skritt, är nu avverkad på 40 minuter, mestadels i trav. Och han blir inte ens svettig.

Jag kör alltid utan att pressa honom, han får trava när och om han vill (dock aldrig så fort som han vill, jag är fortfarande lite farträdd). Travarbetet är suveränt i kombination med vår akademiska träning. Och skönt för honom att slippa ha mig studsande uppe på ryggen.
Nu kan jag få honom att minska och öka traven mjukt och fint utan att det blir passgång. Visst händer det att han väljer galopp eller pass ibland, men nu kan han oftast byta gångart till trav utan att först sakta in till skritt.
Jag passar även på att träna in röstkommandon för trav som jag sedan kan använda i ridningen.
Från skritt till trav fungerar klockrent men vad gäller trav till skritt är stoppsträckan fortfarande på tok för lång.

---> Travselen har många remmar som ska surras.

---> Leos kattkompis stannade hemma (inne på höbollarna)

---> Träden är så vackra vintertid.

---> Pustpaus efter långa uppförsbacken.

---> Leo inspekterar skogsavverkningen.

---> Kalvkompis som tror att Leo är Mamma Mu (fotat förra helgen, innan snön).

Nu ska jag städa. I morgon kommer nämligen min älskade Lillasyster på besök. Hon ska stanna i en och en halv vecka och det känns underbart att få han henne här.

/Maria

"Är det varsågoda"

2009-10-11T20:02:00.000+02:00

Som de flesta hästar är Leo en gottegris.
Men även om det är roligt att få ge sin älskade häst en godbit då och då så försöker jag lära honom att karameller inte är något man ska ta för givet och att det alltid står i samband med ett gott uppförande.
(Tyvärr har jag svårt att hålla mig konsekvent och handmatning förekommer i vissa fall... även om jag i princip är emot det)
Jag vill inte ha en häst som bits och nafsar efter godis i jackor och fickor så fort han ser en människa. Människor är inga foderautomater, vill man ha karameller måste man förtjäna det genom prestation eller uppförande.
Kan låta hårt, men har man någon gång fått känna på smärtan efter ett hästbett så vet man att nafsande hästar är farliga hästar.

Sedan drygt ett år tillbaka har jag tränat Leo i att förstå innebörden i ordet "Varsågod!"
Att alla karameller tillhör mig och att han får komma först då "det är varsågoda".
Till att börja med traskade han direkt fram då fatet ställdes fram och många är de gånger han fått backa tillbaka till utgångsläget. Tålamodsprövande, men nu är han än hejjare på "godisleken" och vet att det bara tar längre tid och blir en himla massa jobbigt backande om man inte väntar på varsågod-ordet. Samma princip gäller med kraftfodret i krubban. Vi håller oss på avstånd utanför kojan medan matte häller upp.

Men när han väl fått sitt godis är jag alltid noga med att låta honom vara i fred. Inget borstande, klappande eller kratsande under tiden. Det räcker att jag står och tittar på honom medan han äter så verkar han bli osäker. Nej, när karamellerna är hans är det bara hans och då måste han få äta helt i fred. En perfekt stund för mig att hänga undan sadeln och tvätta träns.

Jag tag även mod till mig och gav mig ut och körde idag. Tisdagens körtur slutade med sken hem till stallet och det satte sig negativt i både Leos och mitt minne.
Vi älskar att köra, både Leo och jag och det hade varit så tråkigt om rädslan hindrade oss att ge oss ut med vagnen.
Så, det bästa sättet att hantera rädsla är att ge sig in i situationen på nytt så snart det bara går, och idag fick vi en fantastisk tur utan otäcka skuttande kalvar. I en uppförsbacke blev han dock ett varmblod med tävlingsinstinkt igen, men det räckte att böja honom lite lätt i halsen för att han skulle sakta in. Pigghet går enklare att tygla än ren och skär rädsla.

---> Leo fick gott om tid att stå och kolla in kalvarna som idag låg och solade.

---> "Vad håller du på med där bak? Pfff, jag har väl aldrig varit rädd för de där små skitdjuren."

---> Fotograferingspose. Matte är SÅ nöjd över att manen fick vara kvar den här sommaren.

---> Leos man i oktober förra året.

/Maria

Plötsligt händer det!

2009-10-05T21:11:00.004+02:00

När jag red på ridskola som barn, och även under senare tid som vuxen, var det där med trav på volt något banalt och enkelt som man nötte på med så snart man som ryttare hade hyffsad balans att sitta kvar på hästryggen.

Men när jag lärde känna Leo insåg jag att trav var en gångart jag fick låta bli om jag ville ha de inre organen kvar i kroppen.
Efter några månaders träning akademiskt började vi så smått med trav på volt och resultatet var katastrofalt. Passgången satt som smäck och lyckades han ta ett enstaka travsteg blev det vingligt och stötigt. Hans långa varmblodsben flaxade omkring hullerombuller och ibland slutade det med fälleben på sig själv.

Jag har därför insett att det där med trav kommer att bli en lång och mödosam resa för mig och Leo, men jag är inställd på det och är beredd att kämpa hårt.
Min glädje var därför stor idag då en mycket pigg Leo lyckades gå från samlad, energifull skritt in i hyffsat samlad trav på bara ett röstkommando!
Inget kastande med huvudet, passgång, 7-milakliv eller snubbel. Bara taktfast och skön trav.
Han orkade bara några få steg, men ändå. Dessa steg var bekväma för mig som ryttare och antagligen snorjobbiga för honom (efteråt var energin så gott som slut).

För två år sedan tyckte jag att all energi i hästen som höstens väder förde med sig var otäck och skrämmande.
Nu älskar jag det och vill bara ha mer.
Det är så häftigt att rida akademiskt. :-D

/Maria

Nu vet jag att han kan!

2009-10-01T21:50:00.002+02:00

Jag har insett att jag i mitt hästägarskap börjar bli en smula paradoxal.

Å ena sidan vill jag ha en lugn, trygg och stabil häst. Toleranstränad med prassliga påsar och stora plastbollar, kunna gå över konstiga underlag och vara lättlastad. Att han ska vara trygg inför allt som kan anses läskigt ur ett hästperspektiv. Jag vill ha en cool och lugn häst i alla situationer och i alla väder.

Men... å andra sidan.
När jag står inför en situation när min häst av någon anledning får något explosivt i sig, när det coola och lugna byts ut mot fart, energi, flyktinstinkt - eller som idag, tävlingsinstinkt - växer den akademiska ridningens djävulshorn ut och jag vill utnyttja situationen till fullo för att träna de mer energikrävande momenten inom den akademiska ridkonsten.

Ridturen tillsammans med Annika och Zem idag var fantastisk. En kall och klar hösteftermiddag med två energifulla hästar, glada att få komma sig ut i skog och mark. Zem och Leo har ett mycket speciellt förhållande och vi har ofta stått och roats av deras lekar och "kvällsgräl" i hagen.
Leos förhållande till Zem i kombination med de tävlingsinstinkter han är avlad att ha gör att han inte kan acceptera att Zem springer först. Zem ska veta sin plats och den är inte framför Leo.

Med denna insikt hittade jag ett optimalt sätt att utnyttja situationen ur ett akademiskt perspektiv.
Annika och Zem fick galoppera iväg medan jag satt och plockade fram energi i Leo. När de sedan försvann ur sikte runt ett hörn var Leo så uppladdad att han höll på att sprängas.
Då - bad jag om skolgalopp!
Han kan hjälperna och vet vad jag vill, men på ridplanen i sommar har han i sin slöhet bara orkat lyfta upp frambenen, dunsa ner och därefter är all kraft borta.

Men idag, med 10 gånger mer energi i både hästhuvud och kropp och med en stark vilja att rusa framåt blev resultatet av hjälperna enormt.
Under några sekunder, 5-6 steg, fick jag uppleva en klockren skolgalopp. Han frustade som en tjur och galopperade i stort sett på stället.
Det var en sådan häftig upplevelse att jag fullständigt tappade andan - och när jag till slut släppte fram honom dundrade han ursinnigt framåt och sprang ikapp Zem. Utan att jag hann berömma, ge godis och sitta av (som jag helst hade velat). Men jag hoppas att han kände min glädje och att han förstod att det han nyss gjort var helt rätt.

---> Lycklig över att vi inte såg några älgjägare.

---> Annika och Zem, på den fina gräsvägen (Leos öron i nedre hörnen)

Undrar om jag någonsin kommer kunna framkalla denna energi på ridplanen?
Men nu vet jag åtminstone att han har kapaciteten och musklerna för att klara av några steg i skolgalopp.

Så, jag längtar, längtar, längtar till nästa ridpass... för att se om den äntligen finns där!
ENERGIN!!

/Maria

Långt mellan bloggandet

2009-09-29T08:40:00.003+02:00

Förlåt, men det har varit långt mellan mitt bloggande... Men det kommer ny tid hela tiden, så jag får blogga idag, då...

I lördags fick Trixi besök av min förra granne, hon läser till Equiterapet och ska då ha ett antal hästar att massera. Hon började med att titta på hur Trixi rör sig och sedan gick hon igenom henne i stallet. Trixi tyckte det var skönt med massage och stog och gäspade under tiden. Fick många bra tips som jag ska använda. Läxan jag fick av henne är att massera lite innan jag rider för att få igång musklerna. Ridning på rakt spår till en början då Trixi har svårt att ta vikt på ett bakben och sedan ska vi ta ett återbesök om ca tre veckor för att se hur det hela utvecklar sig. Muskulärt fick Trixi beröm vilket känns så otroligt bra med tanke på att den är en gammal häst. Hon är lätt bananformad och det beror troligtvis på att hon är blind på ett öga. Ryggen är "inte en ridskolehästs" och visar inga tryck av sadel. Ett mycket bra tips som jag fick är att jag efter ridpass ska ta en skrittur på 5-10 minuter (vid hand) som stretching. Trixi har en bra skritt som jag kan använda till just stretching.

I söndags så tog vi en skrittpromenad efter vägen. Började med att massera igenom henne lite lätt. På med boots och sedan gav vi oss iväg i blåsten, det blåste så det knakade i träden. Med andra ord en bra dag för energi, men det var inte det jag var ute efter. På väg ut så skrittar hon över hela vägen och erbjuder sig konstant att vända hemåt igen. Men inte mer än att det räckte att säga till henne med rösten och ett tygeltag, jag behövde inte lägga till skänkel på hela ridturen. Hemåt är det en annan femma. Dels tycker hon att det är roligt att komma ut på en tur, dels så blåste det... Hon bjöd till trav hela vägen hem. Då hon vet att hon inte får trava på, så fick jag den där lugna jogg-traven. Lät henn ta några steg för att ta ner henne till skritt på lång tygel. Skritt några steg, lång härlig skritt på lång tygel, för att sedan ta några travsteg igen. Mycket bra då hon joggar igång muskulaturen. En bra dag!

/Karina

Höstlördag

2009-09-19T20:39:00.000+02:00

Höst är höinköpartid för hästägare och idag har vi irrat runt i Mjödvattnet för att hitta åt småbollarna vi beställt som ligger och väntar på hämtning.
Några varv runt byn och ett samtal för vägbeskrivning senare hade vi lastat 14 av 100 bollar av modell något tyngre än de var förra året. "Pust".

---> Hästmat.

---> Håkan hämtade Lillkillen medan jag fixade kaffe.

---> Leo lyssnar på vad husse har att säga.

---> Ska det bli en felfri runda tro? ;-)

---> Barbackatrav på Leo, en ganska otäck upplevelse, men en bra balansövning.

---> Världens allra finaste häst.

/Maria

Långlunch i stallet

2009-09-16T18:04:00.001+02:00

Tog långlunch idag och for ut till Bodan för att vara med min häst en stund, samt släppa ut dem på betet eftersom temperaturen var godkänd för aktivetet terapibete.
Det är lite lustigt det där med att fara till stallet andra tider än man brukar. Lite som att man väntar sig komma på hästarna med att de ska gå omkring på två ben med en cigg och en kopp kaffe.
Sådant mingel har jag dock aldrig stött på men slappheten var däremot påtaglig då de låg utsmetade i tre högar då jag kom idag.

Överraskade och glada som barn på julafton blev de över att jag kom och gick mot grinden i beteshagen och jag har nog aldrig blivit så välkomnad.
Mummelgnäggande hästar är det bästa som finns!

---> Den livlösa högen av hästar börjar röra på sig.

---> Väntar på grindöppning. (Leo anser sig först i kön).

---> Meh! Är det AVSPÄRRAT här...

---> ...skit i det, vi ryms ändå!

---> Mmmmmm...go...mmm..klöver!

----> Leo får ofta dela tuva med chefen... är det detta som är positiv löneutveckling?

Medan hästarna roade sig med sitt satt jag på första parkett på ryttarstugealtanen och åt min lunch i godan ro.
En underbar uppladdning i helvlek för att orka med resten av arbetsdagen.

/Maria

Slut sommar

2009-09-15T22:51:00.003+02:00

Hur talar man om för sin älskade häst att sommaren är slut och att det gräs som fortfarande växer i storhagen inte innehåller tillräckligt med näring och dessutom kan vara farligt på natten om det blir kallt.
Hur talar man om att det snart är dags för den mindre vinterhagen utan frodig klöver och saftigt gräs.
Jag sörjde med honom idag då de andra hästarna åt hö medan min stackars lilla kille stod och blickade ut vid grinden till sommarhagen med drömska ögon. Som att han bad till Gud att det skulle vara sommar igen och att det goda gräset skulle komma tillbaka.

---> ... det känns som igår.

När vi for hem idag var det bäcksvart i hagen. Ändå fick jag sätta på flugluvan eftersom dagens värmebölja (20-nånting) väckte liv i höstens sista småkryp och gjorde hans öga rinnigt igen. Kändes lite märkligt.

Nu kommer den jobbiga tiden med hästägarskapet då man stressar efter jobbet för att hinna ut till stallet och hinna få jobba i dagsljus (världens bästa bantningstips).
Tills det mörknar så tidigt att det inte längre lönar sig att stressa eftersom det är mörkt i stort sett hela dygnet.

...till snön kommer och lyser upp igen.
Med kalla krispiga kvällar och mjukt, fluffigt underlag och mycket energi i hästbenen.
Snö och månsken, nästan lika härligt som midsommarnätter.
Och det kommer en ny sommar, med nytt frodigt gräs och skönt hästliv.

Nä, det där med årstider är som det är. Alla har sin charm. Även om både Leo och jag sörjer att sommaren faktiskt, trots dagens värme, är slut.

/Maria

Kort ridpass och äpplen

2009-09-14T20:28:00.006+02:00

Då medryttaren är sjuk idag så åkte jag till stallet och tog ett till kort ridpass på banan. Hästen är stel och vi har lång väg tillbaks, så mycket kan man säga. Men det är bara att börja för att hon ska komma tillbaks igen. Jag red ett kort pass där jag kände på volten och våra övningar där. Sedan öppna-volt-öppna, tre gånger vardera efter långsidan i varje varv. Sista öppnan tog jag lite mot skolskritt, belastning, för att sedan vara nöjd med det ridpasset. Jag har inte bråttom utan vi ska ta det extra lugnt, belstningen får komma succesivt.

Tjejerna står nu i var sin vinterhage. De hade varit ute på betet ca fem timmar, men annars är det dags för vinterhagen igen. Laddar ordentligt med hö så hon har att pyssla med och när hon fick kraftfodret så fick hon också äpplen. Maria har fått äpplen av en jobbarkompis så vi kan skämma bort hästarna med lite extra gottis. Det tycker Trixi är bra. Äpplen är favoriten och hon vill nästan "krypa ur tröjan" i sin iver att få sina äpplen.

Sedan gick jag förbi hagen på väg hem för att lägga två äpplen till i höbingen. En bra häst ska vara bortskämd och veta varför... och min häst vet exakt vad hon betyder för mig!

/Karina

Söndagstur

2009-09-13T17:26:00.003+02:00

Vi tog en stilla joggingrunda med rockarden idag, Leo och jag.
Eller ja, han joggade och jag satt och njöt av den klara höstluften.

Vägen vi kör på är helt perfekt.
Vagnen rullar fint på gruset och en mjuk grässträng i mitten för hästen att jogga på med sina barfotafötter (skor fram numera förvisso, men barfota bak).

Ägnade en sund efteråt till att smörja upp seltyget. Ett virrvarr av spännen och remmar som var ett litet pyssel att få ihop igen. Men nu är det blankt och fint.

Maria

En tidig ridtur

2009-09-13T13:19:00.003+02:00

Så var det dags att försiktigt sätta igång lilla gumman med en lätt ridtur. Jag var av någon konstig anledning morgonpigg idag så jag åkte tidigt till stallet och red ett kort pass på ridbanan. Som vanligt fokus på hur jag sitter. Då Lena lägger ner så mycket tid på att förbättra vår ridning vill jag verkligen hålla mig till det hon lyckats få in i min lilla hjärna. För somliga tar det visst längre tid...

Trixi kändes mycket bra med tanke på att hon nu vilat så länge. Inledde lite kort på volten, om man nu kan kalla det kantiga för volt. Förde lite inåt och utåt. Tog sedan några steg öppna i vardera varvet efter långsidan, volt och sedan öppna igen. Nöjd med det och nu är vi igång igen. Det är för tidigt att uttala sig om hur hon kommer att uteckla sig, men det är bara att börja och ta det ett steg i taget.

/Karina

Sommarkväll i Bodan

2009-09-12T21:54:00.002+02:00

Så pinsamt enkelt

2009-09-12T20:31:00.006+02:00

Jag har alltid, av någon anledning, haft svårt för det där med att böja hästens hals.
Det är en mycket grundläggande del av ridningen, jag vet, som alltid fungerat halvdant.
Men i dagens övning med öppna på volten blev det påtagligt tydligt att jag inte får till det där med att böja min häst rätt.
"Du måste ge efter på yttertygeln" säger Lena, jag ger efter och strax därefter drar sig hästen inåt. "Ta fast honom och håll emot" säger då Lena och ja... där sitter jag med en för lång yttertygel och kan inte ta fast hästen utan att få handen i magen.

Idag fick jag en mycket enkel liknelse i fenomenet ridning, så avgörande att jag ÄNTLIGEN fick till böjningen rätt.
Och pinsamt enkel (men det bjuder jag på).
"Om du cyklar..." säger Lena, "och ska svänga vänster, inte sjutton släpper du väl högerhanden från styret och svänger" "Hmmm, nä" svarade jag. "Nä, precis, du låter högerhanden följa med i böjningen!"
"Eh, jo.."

Och ja... så enkelt var det. Att istället för att släppa ut tygeln från handen - låta handen följa med.
Hur jag har kunnat missa en så grundläggande sak och ändå ha fått min häst att utvecklas är en gåta. Men, bättre sent än aldrig ;-)

I övrigt var det en mycket bra kursdag.
Leo börjar få mer balans i sin långa och flamsiga trav och nu när jag kan det där med att böja hals så kanske vi kan komma ännu längre.
Haha!

---> Händerna hamnar i magen...

---> "Vad gör jag för fel?!?"

---> AHA! Ytterhanden följer med i böjningen. (notera ryttarens glada Aha-upplevelse-min)

Vi är så otroligt lyckligt lottade som får ha Lena som instruktör, som står ut med alla våra fel och brister som ryttare. Som berömer och stöttar så att vi tar oss vidare och låter våra tröga mynt trilla ner allt eftersom.

/Maria

Hästarna helgar vilodagen

2009-09-06T22:08:00.005+02:00

Herrarna Brun, Vit och Gul låg i gräset och slappde medan de tvåbenta slet med kommande middagar.

Visst fanns det en tid då hästen arbetade åt människan och inte tvärtom?!
;-)

/Maria

På med bootsen

2009-09-05T16:15:00.017+02:00

Började idag med "promenerandet" med hästen. Vad ska man göra då? Tog ett kort arbetspass inom NH på ridplanen. Kan vara lika bra att jobba på ledarskapet då hon kommit bort från arbete när hon ätit medicin och skrotat i två veckor. Som sagt, på med boots, repgrimma och långa ledrepet. Började med att stryka med handen över hela hästen på båda sidor. Sedan repet, också det på båda sidor. Testade att vrida hennes huvud åt båda håll och fick henne också att sänka huvudet. Stort i min värld. Tog sedan ledövningarna där jag vänder henne med bakdelen, framdelen och att jag tar ett steg åt sidan och byter sida med henne. Hon är riktigt duktig på att jag byter ledsida, vårt svåra är att vända hennes framdel. Gjorde till slut så att jag stannade henne innan vändningen för att hinna vara med. Hon är så pigg nu att jag behöver göra det, annars går hon på mig och det är det sista jag vill! Tog några varv på volt runt mig, men fick mest trav... Pigg är ordet! Som avslutning provade jag att backa henne. Där verkar hon ha vilat sig i form, för det fungerade. Bad om lite, för att snabbt "växla upp" där det behövdes och då fick jag reaktion direkt. Sedan stog hon snällt still och väntade då jag tittade lite på Maria och Leo. En mycket bra dag och då hästen visar sin pigga sida så längtar jag tills jag kan börja rida henne igen!
/Karina

Lerinpackning

2009-08-30T20:15:00.004+02:00

Har spenderat ganska lång tid i stallet idag, för att fylla på energidepåerna inför ännu en hektisk arbetsvecka. Känner mig nu harmonisk och avslappnad, redo inför måndagen.
Leo hade tydligen varit på spa under dagen och fått någon form av helkroppsbehandling med lerinpackning.
Säkert jätteskönt och behagligt för honom, men ni kan ju gissa vem som fick ta hand om rengörningen. Fick stå utomhus och borsta intorkad gegga i en halvtimme innan jag kunde ta in honom.
Dammigt!

Leo går numera med grabbarna Mosse och Zem. De verkar trivas bra tillsammans och även om det såg lugnt ut i dag har jag hört att det busas och leks en del. :-)

På bilderna: Leo och lekkamraten Zem

Maria

Maria sa rätt sak...

2009-08-29T12:27:00.005+02:00

...när hon kom till stallet idag. Trixi stog i gången och fick massage när Maria kom. Hon tittade lite på hennes ben och så sa hon: Visst är svullnaden på knät mindre idag? Rätt, sa jag. Svullnaden har äntligen börjat gå ner så att vi ser det. Nu känns det som vi är på rätt spår!

Tjejerna går i egen beteshage så det är lugnt och stilla för Trixi, inga fler försök att bli betäckt. Det är bra om de kan få äta gräs så länge det är möjligt, bra att det finns ett till sto i stallet så de kan få njuta av sensommaren i beteshagen.

/Karina

Massage

2009-08-28T18:37:00.003+02:00

Idag började jag med massagen för Trixi. En lätt massage från nacken till bakbenen. Sedan en vända med ryktborsten för att ytterligare stimuler muskulaturen. Hennes framknä är fortfarande svullet och när hon skulle trava med hästarna i hagen bredvid så syntes hältan på vänster bakben tydligt. Men överlag tycker jag att hästen är gladare nu, samtidigt som hon är lugnare. Hon har accepterat att hon inte får rumla runt med killarna... En stund inne i stallet efter att hon ätit sitt godis, även innehållande medicin. Hon får stå inne och pyssla en stund, det finns mycket gott att leta fram i halmen och hon trivs med att tillbringa lite tid med sin tant.

Jag är fortfarande oroad över att hennes knä är svullet, men hästen ger ett gott intryck i övrigt. Hon är blank och fin och har en nyfiken blick. Vi har gjort det förut så nog ska vi klara det här också, den gamla hästen och hennes tant.

/Karina

Att rida är som att backa med släp

2009-08-27T20:53:00.004+02:00

Idag fick jag uppleva det i särklass bästa akademiska pass jag någonsin upplevt.
Vi var ensamma, både i stallet och på ridplanen Leo och jag. Det var stilla i luften, lagom temperatur och alldeles tyst.
Tillsammans gick vi in i den bubbla av koncentration man bara kan uppnå i total ensamhet med sin häst. Jag koncentrerade mig på mina axlar, sittben och trampet i stigbyglarna. Leo koncentrerade sig på att sätta ner ett ben i taget på det ställe jag bad om.
Och det gungade, gungade, gungade när vi gick mellan öppna, sluta, öppna, renvers, öppna, sluta... osv.
Min insats för att få honom att växla var så minimal. Några centimeters flytt av handens placering, "stänga dörrar" lätt med skänkeln, sitta mitt över, hitta balansen.

Och helt plötsligt slog det mig att ridning är precis som att backa med släp.
Inte för att jag behärskar släpbackningstekniken speciellt bra - men jag har testat - och enda gången jag lyckades sno runt ett hörn var då jag stängde av hjärnan helt och bara gick på känsla.

Jag fungerar likadant när jag rider. För att hjälpa Leo i växlingarna så att han kan behålla balansen måste jag ge hjälpen när han sätter ner rätt ben...
Jag har verkligen försökt att lära mig titta på hur och när han sätter ner benen och försöka förstå hur bakbenen sätts ner i förhållande till frambenen och för mig är det fullständigt omöjligt att ha koll på det samtidigt som jag ska koncentrera mig på allt annat.

Men idag lyckades jag stänga av tankarna på Leos benplacering och gick istället bara på känsla.
Det gick otroligt mycket lättare.

Senare på kvällen kom ägaren till Leos beteskompisar för att hämta hem sina två killar.
Känns tråkigt att de far hem. Leo har haft det bra tillsammans med dem och idag fick jag faktiskt se Leo stå och klia rygg med en av dem.
Men nu får Leo återgå till den andra flocken och det blir bra det med.
Än finns det gräs att äta och jag hoppas på en varm och vacker septembermånad i det vackra Bodan.

/Maria

Medicin

2009-08-22T18:00:00.005+02:00

Hästen står nu på vila och medicinering. Hon går också ensam i hagen, men för att hon inte ska bli orolig går hon bredvid beteshagen så hon kan se de andra hästarna. På natten kommer hon över till sin (och Leos) vinterhage och då går Dixie i hagen bredvid. För att hålla muskulaturen varm får hon också ha täcke. Vissa tider på dagen känns det lite knasigt att ha täcke på henne, men några nätter har temperaturen krupit ner mot noll så då behöver hon täcket.

Då jag inte längre tror det värsta så har Trixi en helt annan blick och utstrålning. Hon är mer som den gamla, vanliga Trixi som vill vara med och prata lite med de som passerar hennes box. Kanske man har tur och får en klapp eller lite godis. På bilden nedan har hon lockat Inger till att komma fram och prata bort en stund.

/Karina

Hästtransport och ultraljud

2009-08-21T21:39:00.006+02:00

I måndags fick Maria och min medryttare se att det som vi misstänkte är rätt. Hon bjuder till (minst) en av grabbarna i hagen till betäckning. Hon vill så gärna ha den där fölungen att hon tänker fortsätta tills hon får den. Ett besök av equiterapeut i torsdag och vetrinärbesök idag. Veterinären ville göra ett ultraljud för att se så livmodern inte är fylld med var. Det blev ett sms till Maria som kunde sluta tidigare och följa oss, det är lite väl spännande att lasta hästen själv då man redan att "shaky" av att ens häst kan vara illa skadad. Som Maria säger, vi har inte en häst var, vi har två hästar tillsammans!

Lastningen och körningen gick bra, som alltid. Ett besök på semin-stationen i Gamla Falmark där Trixi fick ultraljud som var bra. Inget var i livmodern och ett antal ägg så hon kommer att fortsätta brunsta ett tag till. Hon tittade även på hennes gång och jag visade hur hon har svårt att ta vikt på vänster bakben och då också hur hon har svårt att vända. Jag visade hur muskulature är "stum", får ingen respons av den är man trycker. En mycket bra dialog med vetrinären (Karin är bäst!) som också ville ta blodprov för att kolla om det är korsförlamning. Antiinflammatoriskt och några veckors vila är medicinen. Och framförallt, inga killar på rummet!

/Karina

Ps. Karin ringde senare ikväll och det är inte korsförlamning.

Bilder från kursdagen

2009-08-17T14:49:00.006+02:00

Jag har lagt in bilder från kursdagen i Trixi Novas album (se menyn till höger: bilder). Provade sadlar på andra ridpasset vilket alltid är trevligt. Tack Lena och Pia för att ni bidrog med det. Vi jobbade med grunderna och sitsen och upptäckte dessvärre att Trixi har svårt att ta vikt på vänster bak. Lite sänkt (läs mycket) av det men equiterapeut Anna Dahlberg kommer och tittar på Trixi på torsdag. Tills dess rider jag lite lätt med promenader och ev grunder på ridplanen. Misstanken ligger på att hon bjuder in någon av killarna till att betäcka henne då vi sett sår på hennes bakben. Det ska inte gamla, skadade hästar göra... Jag hade då tänkt ställa henne på vila i vinterhagen men det tyckte inte hästen! Hon går på betet med Gun-Britts hästar tillsvidare.

Det är därför jag inte orkat skriva på bloggen om träningen. Men det är något vi gått igenom tidigare så jag hoppas att vi tar en "Elofsson", dvs bryt ihop och kom igen.

/Karina

Kursdag

2009-08-15T19:56:00.004+02:00

Idag har vi ridit kurs för Lena, 1:a sedan sommaruppehållet.
Vi fick prova Lenas Bent-sadel och Pias Elisabeth (tack för lånet) och habegäret har nog aldrig varit större hos oss Rosenryttare. När det kommer till finslipning av sits och hjälper går det tyvärr inte att komma ifrån... att de dyra sadlarna är bäst.

Själv får jag dock nöja mig med att sukta och drömma, det finns ingen möjlighet för mig att köpa ny sadel nu.
Men... jag har iallafall en häst. :-) Det är en bra början!

---> Bent-sadel.

---> Öppna.

---> Elisabeth-sadel.

---> Snudd på split över hästryggen, inte konstigt det känns i höfterna.

---> Leo fick träffa nya kompisar idag.

Maria

Elisabeth

2009-08-14T20:40:00.006+02:00

Fick idag prova Pias fina sadel. En Elisabeth från Amazonas. En storlek för liten mot vad Trixi behöver. Den hamnade lite i bakvikt, men den satt okej ändå efter ryggen. Man måste provsitta en sadel när den finns i stallet. Red utan stigbyglar. Längde stiglädren till yttersta hålet, men det blev för kort ändå och orkade inte gå tillbaks in och byta till mina stigläder... Jag måste ha längst ben i hela världen.

Red ridpasset som jag brukade. Börjar på volten för att känna på henne. Föra inåt och utåt på volten. Provade sedan skolorna på spåret, volt ur öppna. Så lätt det gick. Gick sedan över till det svåra, ur öppna till renvers. Men... så fort Trixi kom över i renvers. Har vi gått så mycket framåt? Så här lätt brukar det inte vara. Några övergångar till trav, två knackningar med ridspöt på manken och fick trav direkt. Tänk så fort hästen lär sig. Gjorde också skrittpiruetter, våra små piruetter mot mitten på ridplanen. Vilken respons jag fick. Kände hur hon "klev undan" på ett sätt som hon inte brukar. Fylld av förväntan inför morgondagens träning. Men när Pia kom till stallet fick jag veta att det är läderbom på sadeln. Inte undra på att jag fick så mycket respons av hästen. Vi är van vår stora "järnsadel", en portuguesa som visserligen är värd sin vikt i guld. Men oj, vad jag blev sugen på en till sadel efter det här ridpasset. Tror jag ska börja kolla lite efter en Elisabet.

/Karina

En dag att minnas

2009-08-13T18:27:00.001+02:00

Tack tjejer, för en härlig ridtur.

Maria

Min häst Leo

2009-08-12T21:31:00.002+02:00

Drömmen, min högsta önskan, som alltid stod överst på alla önskelistor när jag var barn... har blivit verklighet.
Jag har en egen häst!

Det är nog få förunnat att ha förmånen att lära känna en häst under två år innan man köper den, men jag har behövt den tiden för att mogna och för att känna att detta är något jag verkligen vill. Det är det i särklass största köp jag någonsin gjort. Inte i pengar kanske, men rent känslo- och ansvarsmässigt.

Allt pappersfix är klart och när jag idag skrev min namnteckning på köpekontraktet försvann all oro, ängslan och ångest jag känt den senaste tiden.
Alternativet fanns inte... att jag inte skulle köpa min älskade, älskade Leo.
Det blir ingen direkt skillnad mot att ha haft honom på foder, men skillnaden känns - i hjärtat.
Nu är han min, på riktigt.
Det här känns så rätt.

---> Min häst Leo.

/Maria

Mat och sov-klocka

2009-08-11T19:09:00.008+02:00

Det blev en hyffsat tidig stalldag idag, var där runt 8:30-tiden och redan då jag parkerade bilen slog det mig att;
Attans, den här tiden på dygnet (just runt 9) är sämsta tiden att vara där.
Iallafall om man tänkt sig någon form av engagemang från Leos sida.

Leo, har nämligen två mycket starka drifter. Mat ...och sömn.
Dessa drifter verkar styras av en lika minutiöst programmerad mat-och-sov-klocka som den Skalman har.
Så, när jag traskade ut i hagen där runt 9-tiden ringde klockan och ja, det var det bara att sätta sig som nån annan jäkla Lilleskutt och vänta på att han skulle behaga vakna igen.

(Och ja, jag VET att det säkert är våldsamt respektlöst av Leo att gå och lägga sig när jag kommer. Att han inte kommer emot mig med hoppsasteg och förväntansfull blick och undrar vad denna dag ska ha för spännande i sitt sköte.
Men är det kanske inte minst lika respektlöst av mig att kräva 100% uppmärksamhet så snart jag visar mig för honom... för att ta in honom och kanske samtidigt samtala med någon annan i stallet, kanske svara i mobiltelefonen, gå iväg på toaletten osv. osv.
Nä... han ger så mycket av sig själv till mig så när han är trött och vill sova så låter jag honom sova, det får ta den tid det tar. )

I stället satte jag mig intill och viftade flugor så att han kunde somna in ordentligt.
Som tack lade han sin hov i mitt knä och det blev ett sådant där magiskt ögonblick i stillhet som jag bara älskar.
Eller ja, så stilla det nu kan bli med en häst som drar timmerstockar som ett helt kompani (se filmen nedan. OBS, med ljud!!!)

---> "Och Skalman han är tlööött!"
---> "Hörru, tjockis, vakna då, du... jag vill äta nu"
---> Hålla handen.
---> Han vaknade till slut... Karina fotade.

---> Leo snarkar. Höj volymen på datorn :-)

/Maria

Mitt vänstra ben är kortare

2009-08-10T20:59:00.005+02:00

Ett besök hos naprapaten i fredags var vad som behövdes för att mycket ska klarna. Jag har i flera år känt att jag sitter och "tjuv-spänner" insidan på vänster lår då jag rider. Mycket opraktiskt då hästen och jag knuffar varandra åt olika håll. Jag fick veta att mitt vänstra ben är kortare än det högra. Det handlar kanske om 0,5-0,75 cm kortare än det högra benet. Inte meter. Men det måste vara av betydelse då jag känt det så tydligt. De som känner mig väl förstår att jag måste hitta någon lösning istället för att göra opraktiska, fula hål hela stiglädren.

Min idé är att jag lägger en läderbit under vänster stigläder för att det ska komma lite högre upp. Idag är också första dagen efter naprapatbesöket som jag rider men jag tycker mig känna att det kan fungera. Därför att det

känns som jag är helt sned i ryggern efter ridpasset. Därför känns det som det är rätt. Fullkomligt logiskt för en krokig tant.

/Karina

... och westerntyglarna funkar bara bra...

Skön skogstur

2009-08-06T22:44:00.004+02:00

Den akademiska ridningen går ganska bra just nu för Leo och mig. Kursen hos Lena gjorde underverk, träningskurvan pekar uppåt och koncentrationsnivån är hög hos både Leo och mig.

Men det finns dagar då det inte är läge för koncentration. När tankarna knör runt i huvudet (knö är sydsvenska och betyder att tränga sig på, på ett ofta icke angenämt sätt) och man bara behöver få rensa rent i skallen.
Då är det bästa som finns att ge sig ut ensam med hästen i skogen en varm sommareftermiddag.

Maria

Hur kan det bli belastning

2009-08-05T19:48:00.011+02:00

Fokus på sits. Att jag inte har vikten på fel sida. Söker stödet under fötterna så jag ska komma bort från ryggen. Ska inte spänna mig och börja trycka henne med insidan av låren. Händerna ska vara sänkta. I hörnpasseringen rider jag sluta, händerna ska vara stilla. Stilla. Tar över henne mot öppna. Renvers. Känner på skrittpiuetten. Först en sluta, öppna, mot diagonalslutan och så försiktigt piruett mot mitten så jag inte tar i för mycket. Har ingen aning om hur det ser ut. Bryr mig inte då jag gör det minsta jag bara kan. Men känner jag Lena rätt så ska det vara mindre ändå. Det brukar vara så.

Hur kan det bli sådan belastning av denna medvetna, minimala hjälpgivning. Det är kul. Det är så kul att man blir matt och undrar hur hästen kan bära en.

Skjutkraften kommer till slut. När jag ber om energi, mot skolskritt-tramp på voltspåret. När jag lättar på spänningen och ger handen så kommer den. Hon söker sig framåt-nedåt och så kommer skjutkraften. Det är det bärkraften ska göra. Öka skjutkraften. Hoppar av och tackar för ridpasset. Sedan blir det karameller och en hög med hö så de har något att pyssla med ifall de tröttnar på gräset på betet.

Karina

Gott!

2009-08-04T22:23:00.002+02:00

Sommaren är inte slut riktigt än.

/Maria

Westerntyglar och persika

2009-08-04T19:47:00.010+02:00

Min häst är en lång dam i låg form. I samlad form så är hon inte lika lång, men likväl så har jag problem att länga vänster stångtygel så mycket som behövs i höger varv. Fick lära mig på den berömda kurshelgen (förlåt om jag tjatar på om den) att vi har problem med att länga vänster stångtygel i höger varv. Det kan bero på att vi rider med tre tyglar den vänstra handen, eller så beror det på något helt annat. Mina stångtyglar har känts lite knöliga då jag ska korta och länga tyglarna så jag har nu ett pågående experiment. Jag köpte westerntyglar, de ska väl räcka till. Och, ja det gör de. Jag kan till och med länga för den kommande yttersidan så det finns gott om plats innan vi byter varv. Däremot är de ganska tjocka att ha i handen, men inte så tjocka att de inte ryms. Jag ska se ifall jag kan göra ett band som håller ihop de utan att jag tappar funktionen jag nu fått. Det blir lite opraktiskt om man tappar en tygel då den inte sitter ihop med varandra. Återkommer i ämnet när jag provat vidare.

Maria bjöd Trixi på persika. Eller rättare sagt så bjöd min oblyga häst sig själv på persika. Sneglade i ögonvrån på mig och smög försiktigt fram till Maria och frågade vad hon har i sin påse. Persika sa Maria, får hon smaka? Ja, det tyckte Trixi att hon fick, där hon fortfarande stod och sneglade på mig. Hon vet exakt var gränsen går

och hur man försiktigt kliver över den så männis

kan inte ser. Hon är rolig att iakta, min personlighet till häst. Hon hälsar och tackar för persikan!

/Karina

Bilden visar troligtvis mot skrittpiruett.

Premiärtur

2009-08-02T22:29:00.003+02:00

Fördelen med att ha hand om ett varmblod som börjat sin karriär på travbanan är att man har en häst som är inkörd och som tycker om att dra vagn.
Vad han tyckte om travbanan och själva tävlingsmomentet vet jag inte, men jag antar att travet i sig kan vara en ganska stressframkallande miljö för vissa hästar. Dock har jag ingen aning eftersom jag aldrig har, och troligtvis aldrig kommer, att besöka en travbana.

Men när Leo spänns framför rockarden märker man att han går in i ett arbetsläge med känslan "Det här kan jag, det här är min grej".
Min sambo Håkan har länge tyckt att Leo haft en för tung rockard att dra. Den tunga rockarden har varit bra och tyngden i sig ger bara än mer träning. Men den är inte helt enkel att hantera för den som ska köra... att baxa in och ut ur stallet.
Därför köpte han häromdagen en annan rockard till oss, en betydligt lättare och jättefin vagn.

Idag tog vi en premiärtur Håkan och jag och den var mycket trevlig att köra.
Dock var det ganska varmt så det blev bara en lite kortis på vägen.
Men det kommer bli mer körning framöver. Det är så roligt att köra och dessutom ett bra komplement med konditionsträning till den akademiska ridningen.

---> Lätt att dra tycker Leo.

---> Ett blivande kuskämne.

---> Männen i mitt liv.

/Maria

Ridtur för rädda ryttare

2009-08-01T16:06:00.017+02:00

Jag har varit (och är fortfarande) en rädd ryttare. Det innebär att jag inte rider hästar jag inte känner. Inte särskilt ofta i alla fall. Min egen häst är jag aldrig rädd, då vi nu haft varandra i snart fem år. Men jag har jobbat en del för att inte vara en rädd ryttare tillsammans med henne. En sak som vi arbetat fram är galopp ute i skogen, den gör vi på helt långa tyglar. Om vi vill. Det gjorde vi i skogen tillsammans med Leo och Maria. I regnet. Det är bland det bästa man kan göra. Att bara tänka att efter den där kurvan ska vi fatta galopp och så ska vi stanna på krönet. Hästen gör det utan att jag behöver fråga. Sann glädje. Jag tjoade så högt att jag tror Maria och Leo hoppade till några meter bakom oss. Det är vad man kan göra i skogarna kring Bodan när det regnar. En bra dag.

/Karina

En bild som visar det väder vi inte beställt...

Ätpaus

2009-07-31T21:40:00.004+02:00

Trixie har lagt totalrabarber på kojan...

Rappen har lagt rabarber på Leos svans.

Vila mat är viktigt.

2009-07-31T21:25:00.003+02:00

En vinterbild - bara för att vi ska komma ihåg...

Mosse och jag är polers sen 12 år och sex månader - han var 2 och ett halvt då vi träffades. Jag hoppas det blir dubbelt så många år till. En liten smalbent, rundmagad, långörad slyngel har utvecklats till världens absolut bästa hästkompis, åtminstone i min värld. Och rottisen Sally, kattorna Kattarina och Manuela gör sitt bästa för att matcha, utifrån sitt perspektiv. Riktiga skatter är de, allihop.

Och Zem som kom för 6 år sen som fyraåring har blivit en fantastisk och tjusig, självmedveten flockmedlem, en trygg plare till Mosse, och en beskyddare av alla damer, inte minst till Dixie - som kom för tre år sen. En härlig liten flock, riktiga pärlor är dom.

Sommarvilan är nu officiellt över

2009-07-31T18:37:00.010+02:00

Har ridit Trixi ett kort pass på ridplanen. Det enda jag ville med ridpasset idag var att se ifall jag minns något från träningshelgen hos Lena. Den helgen då jag fattade att man inte behöver ge hjälper, bara sitta still.

Red volter mitt på ridplanen, mycket skjutkraft där. Red slutor genom hörnpasseringar, fick mer bärkraft i hörnen. Red sluta längs ett spår mitt på ridplanen, flyttade framdelen åt höger och åt vänster. Ja, nu börjar det vara intressant. Till sist gick jag mot mer bärkraft (skolskritt mot tramp) på voltspår. Där blev det kul! Behövde som vanligt knappt ge hjälper för att få hästen med mig. Mycket nöjd med det korta ridpasset då hästen verkar ha vilat sig i form. Hon har, precis som jag, fått tid att smälta allt det nya.

Alla årstider har sin charm

2009-07-31T15:53:00.010+02:00

Kände mig lite deppig häromdagen för att sommaren snart är slut.
Men kom då att tänka på att det faktiskt inte är så illa att ha häst på hösten och vintern heller.
Inga stickiga flygfän i luften och kalla, krispiga morgnar med hög luft.
Och våra hästars hem är magiskt vackert även på vintern.

Men än lär det nog dröja till första snön faller. Först ska vi ha en skön sensommar med förhoppningsvis lite mer värme, sedan en lång och vacker höst.

I går köpte vi en ny rockard till Leo. Eller Håkan köpte, det är hans rockard, som han köpt i present till Leo eftersom han tycker att den han har är för tung.
Så på söndag blir det premiärtur. Det ska bli riktigt roligt.

Maria

Körtur utan köttätande får

2009-07-27T21:46:00.005+02:00

Återigen har vi fått känna på det underbara fenomenet Solsken.
En körtur fick det bli idag, som planerat. Vi träffade dock inte på mördarfåren den här gången så det blev en lugn och stillsam tur.

---> Lillfjant vet vad som är i görningen när Leos tant kommer med grimman.

---> "Leo är MIN häst".

---> Mördarfårhagen till vänster var tom.

---> Vy över Bodaträsket inkl. varmblodsrumpa.

--->Nyduschad Leo förbereder för lerinpackning.

---> Lillfjant gör som Storfjant.

---> Alla sidor ska geggas in, det är fjolligt att vara ren.

Maria

En annan sving än golfsvingen

2009-07-26T19:13:00.005+02:00

Har haft med mig killen med muskler till stallet. Med jämna mellanrum måste man ta med sig någon som har lite mer muskelstyrka ut till stallet för att göra diverse saker. Den här gången handlade det om att banka stolpar till hagen. Golfaren fick då träna på något annat än den sving han normalt använder. Nyttig träning, säger jag som står bredvid och hejar på. Svag i nyporna, säger han när han är klar.

Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen: Tack Ubbe!

Tråkig blå boll

2009-07-26T18:40:00.005+02:00

Har varit i Luleå lördag till söndag och inte träffat Leo sedan i fredags.
Så väl hemma med värkande abstinens svidade jag om fort och kastade mig iväg till Bodan.

Jag hade tänkt rida lite akademiskt, men när jag skulle ta in Leo ramlade Gun-Britts carrot stick ner framför fötterna på mig och jag slogs av att det var länge sedan vi lekte på ridplanen.
Sagt och gjort.
Satte upp ett litet hinder, hämtade den blå pilatesbollen och lade ut lite bommar.
Leo var lugn, men inte alls lika trött som han var innan helgen (tror en natt på "Hotell Boxen" gjorde gott ;-).

Bollen är helt avdramatiserad vi det här laget.
Jag får rulla den runt över kroppen och under magen och studsa den på sidorna och på ryggen.
Leo ser mycket uttråkad ut när jag gör det. Men det är väl det som är målet med all toleransträning. Otäcka saker ska bli tråkiga.

Sen busade vi runt en del, där han fick springa lös runt mig och efter mig, över hinder och hmmm, kanske oftast vid sidan av.
Mina kunskaper inom NH ligger på en mycket låg grundnivå så vi gör det på vårt eget sätt Leo och jag, mer lek kanske än ledarskapsövningar.
Men det är iallafall skoj att göra något annat ibland.

Mot slutet fick jag honom för första gången att förflytta sig i sidled med korsade ben.
Denna övning har varit jättesvår för Leo och mig och glädjen över att kunna flytta honom tre steg åt sidan åt vardera håll fick mig att jubla och genast avsluta och gå in.
"Godis till hästen!"

I morgon blir det nog en tur med rockarden, om vädret tillåter.
Då ska vi träna på att gå förbi de stora, otäcka, köttätande fåren som står på en gård vi brukar köra förbi.
Tids nog kan jag kanske även studsa får mot Leos kropp, men det lär nog dröja ;-)

Maria

Sova inne

2009-07-25T17:23:00.010+02:00

Då hästarna gått på betet hela sommaren fick de inatt sova inne. Trixis kompis Leo var så trött att han beställde en natt på hotell... Passade på att tvätta igenom Trixis sår och pyssla med henne. Det bästa hon vet är när man tvättar hennes spenar, bort med all smuts, det gillar hon.

Jag har inte hunnit titta igenom hela filmen som Maria fixat från Evas clinic i Grundbäck. Men det är mycket från den dagen jag tänker på, speciellt som vi åkte till Lena och kursade helgen efter. Längtar tills det är dags att börja sätta igång Trixi igen och se om det är något som kan finnas kvar av den ridning jag hittade där. Till dess så ska jag ha sett filmen och i tankarna få ordning på mina hjälper så hästen får fortsätta med det nya jag lärt mig. Ni vet, att inte ge fler och större hjälper när jag rider, utan att arbeta för att ge MINDRE hjälper... Det är dessvärre svårare är det låter. Kanske ska ägna mitt hästande åt att tvätta spenar istället för att rida. Det vore nåt.

MIN skolning

2009-07-25T09:59:00.006+02:00

I fredags morse hade jag inför träningspasset bestämt att nu ska jag skola mej själv och det var inte enkelt kan jag säga.... å ena sidan har jag det lättare än andra för Zem är inte värst på att putta omkring mej från sida till sida, men däremot är min kropp inte lika samarbetsvillig som de andras kroppar (syftar avundsjukt på Bodan-gänget m fl) och det blev så tydligt när jag skulle göra en övning med öppna, renver, öppna osv..dvs byta bärande bakben. Gick väldigt bra till höger, men till vänster - icke ! jag fick inte Zem att lämna öppnan trots att jag sa varsågod och öppnade med skänkeln.
Hmm, tänkte jag - vad gör min kropp just nu då..? Och som alltid fick jag inse att jo, det är mitt fel! fast denna gång kunde jag ändock inte få min kropp att göra det jag ville och då behöver man kalla på artelleriet - Lena var är du?
Just nu känns det långt till nästa kurstillfälle.....

Kompisar

2009-07-24T22:57:00.005+02:00

Tidigare i somras kom det en liten gästhäst till flocken i Bodan.
Ett russ med samma tankesätt som en terrier i hundvärlden.
Dvs. en mycket stor häst i en liten, liten kropp.
Han gjorde sitt bästa för att bokstavligt talat slå sig in i sin nya flock vilket tyvärr, efter oroväckande många spark- och bitskador slutade med att han fick stå i egen hage och bara se de andra hästarna på håll.

Lugnet lade sig åter över Bodan, stona slutade brunsta och gräs mumsades i godan ro.
Så, bara på test satte vi Leo tillsammans med den lille förra helgen.
Min tanke var att Leo, som hittills varit en ranglåg individ, med sina långa, hyffsat snabba ben, kunde springa ifrån de elaka små hovarna om de började veva runt igen.
Dessutom har Leo bara ett enda intresse just nu:
Äta gräs! Och räcker gräset till alla bråkar man inte. (punkt)

Men hopsläppet gick betydligt bättre än väntat. De sprang en hel del och småtjafsade något, men inga hårda ord/hovar växlades och inom kort betade de sida vid sida.
Idag, en vecka senare gosas det man (vissa får stå på tå för att nå upp) och den lille får stå nära och låna Leos yviga flugviftarsvans.
Slutet gott, allting gott.

Tog en bild av dem idag, perspektivet blev konstigt men när jag såg bilden så slog det mig att det är kanske så här lillhästen ser sig själv, större än en varmblod:
---> Lilla Leo bredvid den stora russet.

Försökte få en fin bild av dem tillsammans, men Leo kom hela tiden efter mig och skrek "Det kliar", så jag får ta med mig kameran någon annan dag istället.

---> Ett mer rättvisande perspektiv.

Maria

Halsar och rumpor

2009-07-22T22:09:00.001+02:00

Att träna akademiskt med sin häst är som vilken annan träning som helst.
Utvecklingen sker i trappsteg - Stundtals känner man förändring för varje gång man rider, medan det finns perioder då det känns som om man praktiskt taget står helt still.

Det är under dessa självförtroendedödarperioder jag sätter mig och gör ett par nya "hals å rump"-bilder, för att sedan jämföra med äldre halsar och rumpor.
Bilder där jag ser att det faktiskt händer grejer även om det inte alltid känns så.
Det kan tyckas fåfängt att jämföra sin älskade väns förändring till det yttre, men bilderna är ett så tydligt bevis på hur stärkande den akademiska ridningen är...

... även om det kanske för den oinvigde ser ut som om vi bara går runt, runt i mycket långsam skritt.

Halsar
---> Aug 2007.
---> juli 2009.

Rumpor
---> augusti 2007.
---> juli 2009.

/Maria

Sommarvila

2009-07-22T19:21:00.001+02:00

Nu när Trixi har en välförtjänt vila kommer min fn favoritbild. Annika lyckades fånga ögonblicket där Trixi går upp i skolgalopp på ett sätt som gör att man drömmer sött varje natt. Efter en träningshelg av slipning av små detaljer (Lena har en ängels tålamod) får jag på sista träningspasset till den här skolgaloppen. Hästen ska ha vila någon vecka till, sedan ska vi börja arbeta så smått. Människan är lyckligt lottad som får vara med sin häst!